Hemma igen, och svårt och vara!

Nu har vi kommit hem igen efter en dryg vecka i stockholmstrakten med omnejd. Jag och barnen tillbringade en vecka hos min supergulliga lilla gudson med familj. Dessutom så hade hans storebror treårskalas, så det var mycket kalasande för våran del, då vi var med på både de för släkten och sedan på barnkalaset. Vi han även med en tripp till Eskilstuna zoo och kika på djuren i värmen (!) och även åka lite karusell. Det var superkul och mysa med lillkillen och ha sällskap på dagarna! Hemma är det så tomt och trist när man måste vara själv. Tack för att vi fick komma och tack för denna gången. Det lär inte bli lugnare nästa gång vi kommer Hoppas ni står ut

Jag håller på och går åt! Jag tror inte att det är så varmt nu på kvällen, men jag håller på och svettas ihjäl som en tok! Det är precis som feberfrossa. Rätt vad det är så blir man helt kallsvettig och sedan svettas man som om det vore 300 grader här hemma! Dö jobbigt. Längtar till hösten nu och lite svalka. För mig är sommaren över för denna gången. Har inte haft så mycket ork att njuta av den, så det kan gott vara, i alla fall för min del…

Trean har haft hicka två kvällar i rad nu, och det verkar inte vilja ge med sig heller Dessutom så får den på ett par rejäla kickar nuförtiden. Det känns skönt, jag som “gnällde” så innna Annars brukar trean passa på och trycka in sina knän i revbenen upp mot bröstkorgen, och det är ju så där lagom skönt, men jag tycker om att det är lite liv där inne. Då vet man att det är som det ska och att trean växer och mår bra. Och att tiden för dagen d närmar sig, sakta men säkert. Frågan är bara vilken dag trean väljer. Får mamma bestämma så dröjer det inte allt för länge till! Dock är dom ju rätt envisa och väljer själva när det blir, men man kan ju alltid hoppas på att trean känner för och komma ut lite tidigare.

På måndag börjar lillkillen dagis igen efter en hel sommars uppehåll och jag och W får vara hemma själva under veckan som kommer. Sedan börjar W skolan nästa måndag igen. Det ska bli nervöst och spännande för både W och mamma. Frågan är nog bara vem som kommer vara mest nervös…
W har även tappat sin allra första tand. Den hade varit lös länge nu, och när vi var iväg så fick hon hjälp av snälla gudmor att rycka ut den. Mäkta stolt och stor hon var våran duktiga tjej