Officiellt över

Nu är officiellt den lugna bebistiden över! I en månads tid har man ju fått jaga lilla E då han ålat runt på golven och då allt som man inte ska röra, varit mycket mer spännande och roligare än dessa en miljon leksaker som ligger på golvet. (Så är det när man inte barnsäkrat hemma   ) Dock har man ju kunnat sätta han i babysittern när man tröttnat på att för femtielfte gången lyfta bort honom från hyllan under soffbordet, där riva och äta papper tillhör favoriterna, eller från alla sladdar han lyckas snoka reda på som han älskar och bita i eller dra ur väggen. Eller alla trådar som han mer än gärna drar ur den falska ryamattan
Självklart har han inte suttit i den som man ska, men han har alltid blivit kvar i den när man satt fast han, även om han suttit rakt upp, och böjt sig över kanten och plockat upp sakerna han tappat på golvet.

Idag klättrade han ur den! Fast han var fastspänd och allt. Han började med att åla runt i den tills han vänt på sig med magen mot ryggstödet, sedan höll han fast i ryggstödet och ställde sig upp och gungade fram och tillbaka och tyckte det var jättekul. Detta varvades med att stå på knä och fötter. Tillslut satte han sig ner på spännena och var helt lös och satt sedan så och lekte en stund, innan han tillslut klättrade ur den och satte sig sedan nöjt på golvet

Självklart satt jag bevid på golvet, efter att jag upptäckte att han var på väg ur, och lät honom hållas, men var så klart beredd när han vinglade till vid ett par tillfällen.
Så vad ska man nu ta till då, förutom om barnsäkra/anpassa hela huset

Strax efter det, så fortsatte E med sina ”krypkastningar” (står på alla fyra och gungar, och sedan kastar man sig framåt allt vad man kan och landar handfallen) rakt in i hörnan på bordsbenet och första stora blåa jacket och bulan lyser nu upp pannan. Har en aning om att dom kommer bli många fler inom en snar framtid, för lille E är precis som storebror var i den åldern – helt vild och galen!
Friden är över!!