Dag 22: Sjukstuga

Min tanke från början var att skriva varje dag, men det satte verkligheten stop för. Nått kom i mellan, livet. Och det är väl så det är.

Här hemma har vi sjukstuga dag nummer 3. Dock är det mycket bättre, förutom att jag är sjukt trött. E’s feber har nog gett med sig, och han verkar piggelin. Kanske blir det en sväng utanför hemmets väggar. Skulle nog behövas…

Dag 20: Och jag då?

Ibland får jag känslan att alla andra går vidare med sina liv, träffar nya och fortsätter rakt mot ett annat håll. Jag är den ända som står kvar på samma ställe, och bara ser alla andras rygg när dom ger sig av med sina nya liv.
Det är skitjobbigt och jävligt frustrerande förutom att det är sjukt jävla trist och vara helt jävla ensam. Glömd och lämnad.
It sucks.

Början av 2014 och jag är osäker på att jag pallar ett till sådant år… Det är tufft. För tufft 😪

Dag 12

Världen ser aldrig ut som man tror. Det är alltid något nytt som överraskar. Jag har ju lite svårt med det. Men kanske är det vad jag ska lära mig i livet? Och klara förändringar. Har ju som sagt väldigt svårt för det, och elaka människor egentligen är. Jag vet ju om det, jag är inte naiv, men ändå har jag lika svårt att ha hur elaka och råa människor egentligen är. Världen är verkligen sjuk. Finns ingen empati eller sympati eller ens vanlig medmänsklighet. Det är skrämmande. Konstigt att folk mår som dom gör. Det är verkligen en hård och kall värld vi lever i. En grym värld. 😦

Dag 11

Lördagsmorgon och jag är påväg till jobb. Det ända jag kan tänka är att jag vill att klockan ska vara halv fem, så jag får komma hem, ta en dusch och krypa i pyjamasen -igen.
Känner mig trött på allt. Hem. Jobb. Stället. Omgivningen. Dock inte barnen. Saknar dom. Dom han inte vara hemma mer än tre dagar. Ångrar att jag ringde igår och sa att jag skulle komma och jobba! Skulle ha varit hemma, men jag tänkte på min kollegor, och det kändes taskigt och bara vara hemma. Så nu finns det ingen återvändo, utan det är bara och ta tjuren vid hornen och hoppas på att tiden går fort…

Dag 10

Just idag, eller den senaste tiden, så önskar jag att jag låg på en strand, långt borta, i ett varmt land! Jag behöver värme. Sol. Sommar. Och ett lättare sinne…

Gu vad jag önskar att livet kunde vända. Nu. Helt.

Önska kan man alltid…

Dag 9

Vabbade från jobb i morse. Ingen höjdare, men Wilma hade mer feber och kändes inte alls bra i morse. Fick ringa och avbeställa hennes hyposenstid. Får ta oss dit nästa vecka istället.
Har inte fått nått gjort idag. Jag har sovit om vart annat och klockan har ringt varje halvtimme och timme då det varit hundra saker som ska ringas om. Läste ut det sista i Mr Grey boken. Känns tråkigt att dom är slut. Men det känns rätt att det är så, för halvvägs igenom den sista boken kunde jag inte riktigt förstå vart den skulle hamna. Men när man kom till slutet så kände man aha. Får väl ge mig på nån annan bok nu, men det är inte så ofta man plöjer 3 böcker på 600 sidor var på fem dagar. Men nu var det gjort 🙂

Skönt att barnen är hemma. Även om det innebär mer måsten och mer slit, så får man ändå nått vettigt ut av tillvaron. Jag tar mig i te för nått när jag är själv..,
Nu blir det lite slötittande på tv för ovanlighetens skull 🙂

miss you…

Dag 8

Idag har Wilma vart hemma själv då det bara var fritids och ingen skola. Skolan börjar i morgon. Ringde henne på dagen och var inte alls bra och hade ont i huvudet. När jag kom hem hade hon feber och var dålig.
Elis var glad efter första dagen på dagis på tre veckor. Han kom springandes när jag kom och när jag frågade honom om vi skulle gå hem svarade han mig: ”jag går bara hem om S kommer! Kan vi ringa han och fråga. Har du hans nummer?” Jag kan inte annat än att le åt min knäppa lilla kille. Och frågan är väl vem han saknar mest 😉 sagt och gjort så ringde E och S lovade att komma förbi.
Hemma han vi duscha och äta innan S kom och när S. E han inte mer än träffa han en snabbis innan han däckade i sängen framför tv:n.

S stannade kvar tills barnen hade kommit i säng och vi pratade en stund innan han skulle iväg.