Om Mia

Me. Queen. 40. North💗 Mia, 40, kvinna som bott i söder, Malmö i herrans många år, men nu flyttat upp till en småstad i norraste Norrland. Här finns mina tankar och funderingar kring livet och dess mening, vardag, kontraster, hur det är att försöka anpassa sig och hur det är att ha tonårsbarn. Välkommen 💗

En evighet

Har funderat länge och många gånger på ifall jag vill fortsätta/börja skriva igen. Det händer mycke och har hänt mycke under den tid som hunnit hända. Dock känner jag att jag inte kommer fram till något. Ibland vill jag ibland inte, så det är väl bara att låta tiden utvisa hur det blir.

 

Universum 

ibland, inte så ofta, men nån gång så slår det mig. Har universum nått att säga mig? 

Ibland känns det så. Som att universum eller vilken kraft det nu är,  säger något. 

Det gäller bara och förstå och lyssna. Vad tror du? Tror du det är så? 

Kväller

sitter i tittar på farmen med dottern efter en skön helg. Jag har mått riktigt dåligt i veckan och inte vetat vart jag ska bli av, skulle ta det lugnt i helgen och bara hoppas på att bli bättre. Känner mig betydligt bättre. Det är skönt. För det är ett så stort orosmoment. 

Helgen har vart riktigt mysig, och fast vi gjort roliga saker, så har vi haft både tid till mys, avkoppling och även fått ett och annat gjort 🙂 en riktigt lyckad helg alltså 🙂 fler sådana och fler sånna dagar, så kanske det blir lite ro i själen också 🙂 

Jag säger att jag inte bryr mig, men jag bryr mig…

Alla 💗 dag idag. Och jag ska väl egentligen vara glad. Har fått två hjärtan av världens finaste E. Tur jag har mina små älskade kottar! 💕💕

Jag känner mig ändå ledsen. Jag borde inte bry mig, för egentligen spelar det ingen roll, men eftersom jag aldrig haft någon som brytt sig om mig på alla hjärtans dag, så hade jag tyckt att det hade varit väldigt trevligt om han på nått sett visat att han brydde sig.
Jag vet att det bara är jag. Det är så löjligt egentligen att det gör mig ledsen. Jag borde inte bry mig, och egentligen gör jag inte det, säg jag i alla fall.
Jag tänker att han nog inte älskar mig. Fast egentligen gör han det. Men jag tänker alltid att han inte gör det på riktigt sådär ordentligt, genuint, för då hade han brytt sig om mig mer. Inte alltid bara struntat i om det är vår årsdag, eller alla hjärtans dag, utan visat på nått litet sett att han bryr sig, som jag. Men det gör han inte. Och kanske har han rätt. Det är inget och bry sig om. Men ändå känner jag en sting i hjärtat och känner mig så ensam och liten. Sårad.
Jag känner för att bara gråta tills det inte finns några tårar mer. Men egentligen så bryr jag mig ju inte… Säger jag i alla fall…