Barnen är hos sin pappa, så här hemma är det tyst och öde. Jag är för första gången någonsin – tror jag! utan barnen för så här lång tid – 3 dagar!!! Känns som en evighet! Men eftersom vi alltid firar midsommar hemma hos barnens farmor och jag ändå ska jobba i helgen, så kändes det bättre att barnen fick vara där. Själv har jag det lite jobbigt med kännslorna över att det är midsommar och att jag inte får tillbringa den hemma hos farmor. Det har jag gjort sedan W föddes, så i snart 8 år, så självklart känns det! Och om det känns såhär nu, hur det kommer det då blir till jul?????
Aja, inge mer med det. Får se vad systeryster och jag ska hitta på… Känns som om det inte finns så mycket och göra, men nått måsta man väl hitta på. Hade jag vart helt själv hemma, så hade jag nog dragit täcket över huvudet och försökt sova bort dagen och inväntat morgondagen och resten av helgen som betyder arbete
Önskar alla en riktigt underbar och härlig midsommar!!